Mönsterkonstruktion bygger på känsla för kroppens alla former. Om det tredimenssionella inte finns närvarande när jag konstruerar så blir konstruktionen lika platt som pappret. Jag tänker böljande former i alla små raka streck som omvandlas lydigt, för den oinvigde oförståeligt, när de förs samman. Slutmålet blir ett skal passande (oftast någons personliga mått) människokroppen. Vi är det enda djuret som kan variera vårt yttre skydd efter vilja, ganska bra. Mindre bra är nog att vi gör det lite för ofta. Ut o flagga nu…